Jag har alltid varit en anhängare av fredliga, folkliga demonstrationer. Jag tror att om många tusen människor samlas för att protestera mot något så sänder det starka signaler och saker kan förändras.

Problemet är att det inte räcker. Runt om i västvärlden stiftas lagar för att förhindra detta. Makten använder antiterrorlagar, polis och militär för att hålla folket på plats. De rättigheter som så många människor dött för att vinna monteras ner i allt snabbare takt.

Myndigheter får spionera på sin egen befolkning, terrorlagar upphäver effektivt yttrandefriheten och polis sätts in för att slå ner fredliga protester. De försöker helt enkelt cementera sin makt så det inte längre går att stoppa dem, iallafall inte på det vanliga sättet.

För 12 år sen satt jag i finkan. Naturligtvis var det inte alls så dramatiskt som det låter. Jag spenderade några timmar i ett nedlagt fängelse i Vänersborg, gripen enligt PL13. Jag hade lite stenar i fickan på en motdemonstration i Trollhättan där nazister firade Rudolf Hess. 

I finkan träffade jag en man från Chile. Han hade blivit tagen för att han angrep några poliser. Poliserna hade gett sig på hans dotter, som deltog i en fredlig demonstration och som far kunde han inte acceptera detta utan gick till attack. Han var dock besviken på hur den svenska vänstern hanterade fascister. 

Han ansåg att man istället för att öppet konfrontera som i Sverige, skulle göra som hemma i Chile. Där brukade de omringa kända fascister i folkmassan och sen snabbt sticka kniven i dem för att sedan spridas ut åt olika håll. Helt enkelt plocka dem en och en när de inte hade uppbackning av militärapparaten.

Uppenbarligen gjorde det intryck på mig då jag fortfarande minns hans kloka ord som igår. Och ju mer jag tänkt på det genom åren desto mer börjar det kännas som en metod vi behöver även här. 

Jag tittade precis på en brittisk dokumentärfilm som heter Taking Liberties, den handlar om hur den brittiska regeringen effektivt avskaffat yttrandefrihet, mötesfrihet och liknande i Storbrittannien. Det är enormt frustrerande att se hur polisen fullständigt kör över grundlag och folks rättigheter. Ibland helt utan lagstöd och ibland med de nya antiterrorlagarna på sin sida.

Då känner jag verkligen att mannen från Chile hade rätt. Dessa poliser är ju fienden. De har valt sida, de står upp för makten. De deltar i att montora ner demokrati och yttrandefrihet utan skam. Men att konfrontera polisen är idiotiskt. Det går helt enkelt inte att vinna. Kravallpolisen är alldeles för stark för att man ska kunna vinna mot dem i en öppen strid.

Vad man istället bör göra är att ta reda på deras namn och plocka dem i deras hem, när de är ensamma. Precis som polisen kan storma in på natten och gripa någon på grund av en åsikt eller att en främmande makt sagt att personer har med terrorism att göra. Så bör väl folk som är beredda att försvara den lilla frihet som finns kvar kunna storma in hos polisen på natten och ta hand om dem.

Icke-våld tycks inte fungera. Det som tagit hundratals år att bygga upp har raserats på ett decennium. Det är dags att slå tillbaka och då måste man använda alla till buds stående medel. Det pågår faktiskt ett krig och polisen är inte på folkets sida. De har aldrig varit det och de kommer aldrig vara så länge den nuvarande maktstrukturen finns kvar.

Man säger att det krävs civilkurage för att gå emellan och stoppa en misshandel med det våld som situationen kräver. Isåfall bör samma kriterier gälla för att med våld stoppa den polismakt som våldtar folks rättigheter.