Jag anser att det är förkastligt att dela ut sprutor eller narkotika till missbrukare. Det är i mina ögon att kapitulera inför missbruket som sådant. Och det skickar oacceptabla signaler.

Ett problem som jag ser det är att man koncentrerar sig på symptomen och de problem som dessa medför. Själva problemet börjar ju inte den dag då missbrukaren börjar stjäla för att finansiera sitt missbruk. Eller heller börjar det när man tar den första silen, utan långt innan det.

I ett samhälle där man skär ner på skola och omsorg. Ett samhälle som ständigt blir hårdare att leva i. Så är det ju självklart att även missbruket ökar. För att få ner missbruket måste vi fullständigt vända trenden.

Vi behöver satsa mer pengar på framförallt skolan. Inte lite mer, utan mycket mycket mer. Lärarutbildningarna bör göras bättre och lärarlönerna höjas för att få bättre och mer engagerade lärare. Klasserna behöver minskas och fler lärare anställas för att de ska ha tid att ta hand om alla elever. En skola där alla elever mår bra och tas om hand. En skola där det finns vuxna som lyssnar och bryr sig. En skola där varje elev går ut inte bara med godkänt betyg, utan väl rustade för vuxenlivet.

Vi måste se till att vända trenden där samhället blir hårdare och hårdare. Så länge människor mår dåligt utan att få den hjälp de behöver, så kommer missbruket finnas där. Det är inte acceptabelt att fattigdomen breder ut sig. Det är inte acceptabelt med en arbetslöshet som förutspås hamna på 10%. För det är ju i dessa led de flesta missbrukarna återfinns.

Så länge vi accepterar en politik de nedskärningar i samhällets trygghetsmekanismer så accepterar vi missbruket.

Vi måste satsa på skola, vi måste satsa på vård. Vi måste satsa pengar på meningsfulla aktiviteter för ungdomar. Och självklart, på ordentlig professionell hjälp till de som redan hamnat snett.

Att Sverige hamnat så snett så vi ser missbruk som ett problem vi får leva med. När vi ser utdelning av sprutor och droger som något positivt för att hålla kriminaliteten nere är det skamligt. Vi accepterar att människor lever i misär så länge de inte skadar oss. Det är oacceptabelt för Sverige. Det var inte det jag lärde mig när jag växte upp. Då talades det om solidaritet och att ta hand om de svaga.

Och slutligen som någon skrev i kommentarerna på Aftonbladet, att man måste se till den enskildas bästa och inte fastna i egen ideologi. Det stämmer naturligtvis. Men det är inte för missbrukarens bästa vi delar ut sprutorna och drogerna. Det är för att göra det lättare för oss. Ordentlig vård kommer alltid vara överlägset några gratissprutor. Behovet finns, alltså är det vår plikt att tillhandahålla vården. Svårare än så är det inte.