Aftonbladet uppmärksammar att misshandel av barn ökar i sverige. Det är naturligtvis bra att det uppmärksammas, misshandel är inget vi vill ha.

Men tyvärr gör en sånhär kampanj att en massa tokstollar vädrar morgonluft. Psykologer och sådant slödder får för sig att man inte ska få tillrättavisa barn alls. Man kunde ju tro att deras tramsmetoder skulle falla i skymundan efter att de misslyckats så totalt, men så är tyvär inte fallet.

I en liten artikel ondgör sig någon kvacksalvare om hur hemskt det är att straffa barn. Hur Nanny-programmet (som förvisso är helt värdelösa) är en stor orsak till ökat barnmisshandel.

Det är fascinerande hur de, trots att de tydligt listar en massa trovärdiga orsaker, såsom missbruk, ekonomiska problem och liknande ändå ska passa på att skylla på Nanny-programmen.

Det är tydligen lika enkelt att avfärda misshandlade barn med dålig tv som det är att skylla skolmassakrer på datorspel.

Chefredaktör Helin ondgör sig över det klassiska (och väldigt sanna) påståendet att ”Lite stryk har ingen dött av”. Föräldrar som vågar ta itu med bråkiga ungar ska naturligtvis åläggas med skam.

Ytterligare en hetskampanj som kan göra att lärare i skolan blir ännu mesigare och att ungar med föräldrar som totalt misslyckats med uppfostran ska få förstöra ännu mer för de andra barnen.

Jag begriper inte vad det är för fel med att tillrättavisa sina barn fysiskt. Jag talar inte om att slå dem i ansiktet med knytnäven eller liknande otäckheter. Jag talar om att sätta gränser och ibland använda fysiska metoder för detta. Det är fanimej ingen misshandel i det.

För, det är sant som folk säger. Lite stryk har ingen dött av. Och utan att uppfostras kommer ju ungarna sluta antingen som bögar eller biltjuvar och det vill man ju inte..

Kanske det vore lämpligt att släppa såväl Nanny-hysterin som supermjukisprataochkramasoavsettvadungarnagjort-taktiken och agan och börja titta seriöst på ett problem istället. Vi lever i ett jävligt hårt samhälle. Vi har en massarbetslöshet och en fattigdom som breder ut sig. 

Då kanske man ska vidga sina vyer och titta lite längre än näsan räcker. Istället för att skylla på någon jävla Nanny-tv så finns ju de politiker som de senaste 20 åren fullständigt skjutit skolan i sank med ständiga nedskärningar. 

Vifta inte med pekfingret i ansiktet på stressade föräldrar, angrip de verkliga förövarna istället. Det verkar bättre, men kräver en systemkritik som svensk media totalt saknar.