En av svensk medias stora tycka-synd-om-objekt har länge varit Annika Östberg, svenskan som suttit inspärrad i Kalifornien sedan tidigt åttiotal.
Nu verkar det som att hon ska släppas efter 28 år vilket beskrivs som en glad nyhet. Hon ska äntligen få komma hem och träffa sin mamma.
Det är naturligtvis roligt för såväl Annika som mamman, men vad jag inte förstår är varför hon ska behandlas om ett offer. Som om det är synd om henne.
Svenska staten måste förhandla starkare. De är för svaga, när man förhandlar med amerikanare måste man slå näven i bordet
Citatet ovan är sagt av den nämnda Annika. Frågan är dock varför svenska staten skulle göra detta? Har vi inte tillräckligt med kåkfarare på hemmaplan?
Vi pratar inte om en stackars oskyldigt dömd kvinna. Annika Östberg är en tjackpundare som hjälpte sin pojkvän att ladda om när han i en eldstrid mördare en polis. Detta när de var på flykten på grund av hans förra mord på en krogägare.
Enligt kaliforniskt lag är hon medskyldig trots att hon inte utförde morden
Nu är jag förvisso ingen juridisk expert, men jag är ganska övertygad om att det skulle klassas som medhjälp även i sverige att assistera mördaren med omladdning av vapnet under eldstriden.
Så min fråga är, varför är det synd om Annika? Varför ska vi bry oss om hennes situation? Räcker det att vara svensk för att vara liiite oskyldigare?
Naturligtvis tar vi hand om våran egen skit o spärrar in henne på lämpligt ställe här i Sverige, det tycker jag är rimligt. Det vore också önskvärt om vi kunde skicka de utländska brottslingar som sitter i våra fängelser tillbaka till deras ursprungsländer, så de också kan få sitta av straffet på hemmaplan.
Håller väl med föregående talare till viss mån men fattar verkligen inte heller varför det här ens tas upp i media, än mindre varför det frammålas att vi ska bry oss ett skit om henne. Finns gott om hederligt sunt folk här hemma som inte får det stöd dom förtjänar. Surt o vara sparkad från volvo och få gå från sitt hem så tycker AB att vi ska ha medlidande med sånt där lowlife istället.
Media gullar med Annika Östberg som om hon vore en liten blyg viol. Det är ju inte hennes fel. Och att hon gör vad hon kan för att få komma ”hem” är begripligt. Men vad fan ska vi göra åt våra perversa tidningar och TV-kanaler som har en så fullständigt snedvriden uppfattning om: 1) vad som är viktigt; 2) vad som är rätt.