2. I vilket syfte?

3. Ja, de gör det. Medlöpare och marionetter har alltid funnits. Det är ju själva poängen med ockupationen. Att bygga upp en lydig regim.

4. Jag är tyvärr inte dum nog att riskera livet för en ockupationsmakt.

5. Den etniska rensning som NATO utförde i Jugoslavien kräver en riktigt historielös tokstolle för att utmålas som något positivt.

6. Sudan är inte ockuperat av Väst. Så ser inte riktigt sambandet.

7. Nu behövs ju inte Sovjet längre. Vi har en försvarsminister som återanvänder Sovjets argumentation för att ockupera Afghanistan.

8. Att ockupera andra länder har inget med solidaritet att göra.

Det ställer frågan för eller emot och tror på detta sätt att de tar sitt journalistiska ansvar, men så är naturligtvis inte fallet.

Hade Aftonbladet varit det seriösa tidning de påstår sig vara hade de självklart gått till rasande angrepp mot kriget…”.

Tack för morgonens garv. Oavsiktligt från din sida, jag vet… men bristen på självinsikt vad du faktiskt skrev blev lysande humor.

Snabb översättning: ”Aftonbladet är en skittidning för att de inte skrev vad jag tyckte de skulle skriva. De har minsann ingen journalistisk integritet!”.

Jag känner ingen, INGEN, som varit eller är i Afghanistan för försvarets räkning som betraktar sig själv som ockupationssoldat springandes USA:s ärenden. Och jag känner ganska många soldater och officerare.

Instämmer helt med Tuva Nigaard, åk ner dit själv.

Att sitta här hemma och skriva om ockupationsmakter och annat dravel visar på hur dåligt insatt du är i situationen på marken. Kanske dags att notera att Afghanernas regering har omkring 200 000 soldater och poliser som är på samma sida som ISAF, eller springer även de USA:s ärenden och därmed ockuperar sig själva? Argumentationen håller inte.

Här hemma sitter människor och pratar om solidaritet, att göra en uppoffring för andra människor. Men när det väl kommer till handling väljer betydligt fler att ställa sig och vara solidariska på Sergells Torg än att verkligen göra någonting. Och de som gör något blir bespottade när de tar ett personligt ansvar för andra människor de inte känner. När tog du senast en risk för en främling?

Och så en annan reflektion:
När kriget i Jugoslavien höll på som värst ingrep NATO utan stöd av FN. Folkmord och stridigheter avbröts men hemma i Sverige demonstrerades det mot imperialismen.

När Serbien höll på som värst i Kosovo ingrep USA och NATO varvid den etniska rensningen hindrades och lade grunden för en ny stat. Hemma i Sverige demonstrerades det mot imperialismen.

Påfallande ofta är det fel när väst gör något militärt, och då ska det banne mig demonstreras. Men när Sudan gör sitt bästa för att ha ihjäl minoriteter kan man som mest se en insändare i lokalpressen.

Svensk vänster är fast i 60- och 70-talen. Men jag har nyheter till alla er där ute: Vietnamkriget är slut, Sovjet har fallit och världen är vare sig svart, vit, blå eller röd.

Däremot har vi, som fria och rika människor, ett ansvar. Om vi tror att mänskliga rättigheter är universella och om vi vill att andra ska omfattas av dem. Då är det hyckleri att nöja sig med att betala av sitt dåliga samvete med höga bistånd. Då krävs också att vi gör uppoffringar. Eller var allt det där pratet om solidaritet bara en dålig ursäkt för hög A-kassa och kulturstöd?

De förtjänar ingen som helst respekt, ty de är delar i en ockupationsmakt. Vilket de är även om de gräver brunnar eller delar ut tuggummi till barn.

Det är sådana människor som dem som försöker finnas där för att hjälpa andra som de inte känner- vad gör du för att vår värld ska förbättras?