När jag var liten brukade mina föräldrar tvinga mig att städa mitt rum. Dessa fascistoida tendenser var vanliga i barnuppfostran på åttiotalet. Nuförtiden tycks ungarna få göra vafan de vill, men på den här tiden fick man fanimej städa sitt eget rum.

Hursomhelst, jag hatade naturligtvis att städa lika mycket då som nu. Så jag gjorde allt för att slippa. När jag satt vid mitt skrivbord och sorterade mina 91:an-tidningar så upptäckte jag att det fanns en rabattkupong på baksidan. Jag kunde få köpa ett paket päronsplitt med fem kronors rabatt. Det var naturligtvis taget. Jag började genast tjata på farsan om att han skulle skjutsa ner mig till butiken så jag kunde köpa min glass. Det var ju trots allt så att detta var den sista dagen då kupongen gällde och att spara fem kronor var naturligtvis mycket lockande. Sen hör det ju till att det är roligare att köpa glass än att städa sitt rum.

Efter ett par timmars tjat lyckades jag övertyga min mamma, som i sin tur beordrade farsan att skjutsa mig. Sagt och gjort, vi hoppade i bilen och åkte ner till affären. Glad i hågen sprang jag in och hämtade mitt glasspaket och betalade i kassan. Jag visade upp kupongen och fick en femma tillbaks.

Jag var mycket nöjd och tog mitt glasspaket och min femma och spatserade ut ur affären. Halvvägs ute stod ett par gubbar med en insamlingsbössa från frälsningsarmén. Generös som jag är så la jag mig femma i deras bössa, men det skulle jag aldrig ha gjort. När pappa såg vad jag gjorde blev han fruktansvärt arg. Han skrek åt mig och undrade vafan det var för fel på mig. Jag tror inte han tyckte det var en bra idé att behöva skjutsa ner sin skitunge till son för att spara fem kronor, som omedelbart doneras till någon kristen luffare med dragspel.

Så kan det gå. Jag klarade mig iallafall helskinnad, värre var det när jag höll på fel tennisspelare. Men det är en annan historia.