Inatt skulle jag köra några vänner hem från krogen. På vägen mellan min lägenhet och bilen fick jag syn på ett slan som däckat på gräsmattan. Gick naturligtvis förbi då jag hade bråttom och inte hade några planer på att befatta mig med något randomfyllo.
När jag kom hem igen var det en kvinna och en man som tagit hand om slanet och fixade en taxi till honom, så jag började fundera lite. Skulle jag gjort så? Förmodligen inte. Jag är tillochmed säker på att jag inte skulle gjort något.
Hade det varit någon jag kände och brydde mig om hade jag naturligtvis styrt upp det. Men jag är inte en person som lyfter ett finger för att ta hand om något okänt slan som druckit för mycket. Har man valt att dricka så mycket så man somnar på gatan så har man ju faktiskt gjort det valet medvetet. Sedan är det väl helt enkelt det naturliga urvalet som gör att vissa tar såpass dumma beslut även vintertid.
Så, slutsatsen är enkel. Vem är jag att hindra naturens gång, att förstöra min vän Darwins teori om den starkes (anpassningsbares är det väl snarare?) överlevnad?
Ja det var taskigt av dig. Du är, om inte ond, egotrippad. Den dagen som du hamnar i knipa av en eller annan anledning kan du inte förvänta dig att någon hjälper dig.
Egotrippad vet jag väl inte.
Och personen hade inte ”hamnat” i knipa.
Idioten hade supit sig full och däckat utomhus. Det är skillnad. Han var inget offer, han var en sopa.